MENY
Det är alltid lika jobbigt att gå och lägga sig. Tidpunkten då alla tankar samlar sig och exploderar inombords. Nätterna är sömnlösa. Hela kroppen gör ont, fast ändå inte. Man är fast i ett slags vakuum som består av tomhet, ilska, ånger och skam.
Man förväntar sig ett samtal, ett oväntat besök, eller en glimt av honom på vägarna vi promenerade på tillsammans. Istället möter man en iskall verklighet. Tomhet och frustration. En del av mig själv dog med honom, han tog med sig sin trygghet och närhet och kvar blev jag. Helt trasig.
Man förväntar sig ett samtal, ett oväntat besök, eller en glimt av honom på vägarna vi promenerade på tillsammans. Istället möter man en iskall verklighet. Tomhet och frustration. En del av mig själv dog med honom, han tog med sig sin trygghet och närhet och kvar blev jag. Helt trasig.
Det är så ofattbart och overkligt. Man förstår, fast ändå inte.
Jag saknar min Pappa obeskrivligt mycket.
0